Adress

Skepparklubben i Södertälje
Rosbacken Ragnhildsborg
152 50 Södertälje


Telefonnummer

Slipansvarig: Mobil: 0733-80 75 10
Vinterplats/Småbåtar: Mobil: 070-403 06 04


Mailadresser
Småbåtplats: smabatar@skepparklubben.se
Slipbokning: slipen@skepparklubben.se
Medlemskap: hamnen@skepparklubben.se
Kassör: kassor@skepparklubben.se
Hemsidan: webmaster@skepparklubben.se


Övrigt
Organisationsnr: 8024064084
Bankgiro: 5783-0515

OM OSS

 
 
 
 

KONTAKTA OSS


Fyll i kontaktformuläret till vänster eller maila oss på nedanstående adress så återkommer vi så snart vi kan.

Skepparklubben i Södertälje

Övriga Kontaktuppgifter

Tag av vid Södertäljes norra avfart
Åk mot centrum
Höger vid första trafikljuset
Vänster vid skylt "Mälarbadet"

Åk över två farthinder
Håll vänster vid två vägskäl i nedförsbacken
Sedan höger vid postlådor

Hur Skepparklubben startade

Den första båten som kom till Ragnhildsborg hette Sofi, en två-mastad skuta som var byggd i Finland. Ägarna köpte henne 1972, och vintern 72-73 låg hon förtöjd vid Lina Tegelbruks gamla brygga mitt emot slipen. (Bryggan är riven sedan flera år tillbaka.)

Sommaren 1973 kontaktade ägarna Södertälje Kommun, och fick lov att förtöja Sofi i Norra Viken. De ville även hyra slipen och snickeriet, men fick till svar att det inte hyrdes ut till privatpersoner. Området skulle endast användas till ideell verksamhet. Med det svaret i tanken började de kolla om det fanns fler båtägare med intresse att bilda en förening runt varvet. Vid den tiden fanns ca 12 större fritidsfartyg i Södertälje. Intresse fanns och första mötet ägde rum i en föreningslokal vid Scaniarinken 28 maj 1975. På mötet fastställdes den övergripande målsättningen och klubbens namn.
Så småningom kunde ett kontrakt upprättas med Kommunen. De första fartygen som anlände till Södra Viken var Törnö och Irene, och i Norra Viken fanns redan Sofi.

När Skepparklubben bildades var varvet i ett eländigt risigt skick. Den första åtgärd som behövdes var en genomgripande uppröjning av området. Ett av de stora jobben var att hugga upp gamla pråmar som låg brevid slipen.

Bättre var det att slipvagnarna "fungerade", dvs att de för det mesta höll sig på rälsen. Men det hände att de spårade ur ibland, och orsakade en hel del problem.
På den tiden fanns det tre vagnar. (I dag finns det två vagnar.)

Slipspelet var det lite värre med. Själva spelet var skrotat, det enda som fanns kvar var den ca 3 tum tjocka vajern och de två vajertrummorna, på vardera 10 ton. Trummorna var placerade på bottenvåningen av sliphuset. I stället för tak ovanför trummorna, fanns det ett slags gallerdurk. Den som manövererade spelet vid slipdragning stod på övervåningen, där vi idag har våran klubblokal. Via långa spakar kunde trummans rotation regleras i lämplig riktning.


Den första upptagningen


Det första som behövde lösas var en kraftkälla att driva trumman med. Lösningen blev en bärgningsbil som fick tjänstgöra som vajerspel. 1975 köptes en bandtraktor av märket Caterpillar, också den försedd med vajerspel. Denna ersatte bärgningsbilen.

Det var mycket besvärligt att hantera den tunga vajern. För att vagnarna överhuvudtaget skulle löpa ut i sjön krävdes att vajern lades i slingor, så att den skulle löpa lättare. Vagnarna på den tiden hade inga stöttor som idag, utan "sidor" (egentligen en slags kälke). Dessa sidor drogs in under fartyget via linor och block, för att stötta i sidled. Detta system gjorde att det gick åt en massa folk vid varje upptagning.

En hel del fartyg drogs upp med detta arrangemang, de första att gå upp var; Sofi och Nautic. Även Tunia var uppe tidigt.