De första jobben som gjordes på varvet...

...När Skepparklubben bildades var varvet i ett eländigt risigt skick. Den första åtgärd som behövdes var en genomgripande uppröjning av området. Ett av de stora jobben var att hugga upp gamla pråmar som låg brevid slipen.

Bättre var det att slipvagnarna "fungerade", dvs att de för det mesta höll sig på rälsen. Men det hände att de spårade ur ibland, och orsakade en hel del problem.
På den tiden fanns det tre vagnar. (I dag finns det två vagnar.)

Slipspelet var det lite värre med. Själva spelet var skrotat, det enda som fanns kvar var den ca 3 tum tjocka vajern och de två vajertrummorna, på vardera 10 ton. Trummorna var placerade på bottenvåningen av sliphuset. I stället för tak ovanför trummorna, fanns det ett slags gallerdurk. Den som manövererade spelet vid slipdragning stod på övervåningen, där vi idag har våran klubblokal. Via långa spakar kunde trummans rotation regleras i lämplig riktning.

Den första upptagningen...

... Det första som behövde lösas var en kraftkälla att driva trumman med. Lösningen blev en bärgningsbil som fick tjänstgöra som vajerspel. 1975 köptes en bandtraktor av märket Catepillar, också den försedd med vajerspel. Denna ersatte bärgningsbilen.

Det var mycket besvärligt att hantera den tunga vajern. För att vagnarna överhuvud-taget skulle löpa ut i sjön krävdes att vajern lades i slingor, så att den skulle löpa lättare. Vagnarna på den tiden hade inga stöttor som idag, utan "sidor" (egentligen en slags kälke). Dessa sidor drogs in under fartyget via linor och block, för att stötta i sidled. Detta system gjorde att det gick åt en massa folk vid varje upptagning.

En hel del fartyg drogs upp med detta arrangemang, de första att gå upp var; Sofi, Nautic och även Tunia var uppe tidigt.